Nästan alla som börjar i psykoterapi vill skapa förändring i det egna livet. Man kan känna sig akut begränsad eller ha ett växande behov av mer utrymme. Det här är en stark förändringskraft som brukar handla om att vilja vara den som bestämmer i sitt eget liv.
I en psykoterapi blir du mött i detta. Här kan kraften få form och riktning för att förändra det du behöver och lämna destruktiva mönster bakom dig. Samtidigt, mitt i det aktiva sökandet efter förändring, finns också en annan tråd i den väv som gör en psykoterapi.
Självacceptans ger mod
Med de återkommande samtalen kan en annan känsla vakna, en känsla av respekt för vad du redan gör och har gjort. Det kan kännas som en dömande självkritik som långsamt ger efter för en annan blick på sig själv.
Denna självacceptans handlar inte på något vis om passivitet. Den handlar om mod att våga se sig själv, känna sina känslor, mod att lyssna – och mod att agera utifrån en mer sann bild av sig själv. Detta ökar din kraft och det blir lättare att hitta fram. Att acceptera sig själv gör det paradoxalt nog lättare att förändras.
Det finns terapeutiska metoder som arbetar specifikt med just detta, som till exempel ACT (Acceptance Commitment Therapy) och CFT (Compassion focused therapy).
Men fokus på acceptans finns med i varje terapeutisk relation och terapiform och man kan gott säga att all psykoterapi innebär en möjlighet att utveckla en mindre kritisk inställning till sig själv.
Hur självacceptans leder till förändring
En bra illustration av acceptans och mod att våga se sina mindre önskade sidor är Brene Browns TED-talk. Där berättar hon om sin terapi och hur den fick henne att se sin styrka men också i sin sårbarhet och hur viktigt det var för henne med mindre självkontroll för att få större tillgång till sig själv.
Att gå i psykoterapi innebär ofta att både våga förändra och acceptera, i sin egen takt och i den ordning det vill komma.