Krishantering för nybörjare med råd – från stora kriser till de små vardagskriserna

Kriser skakar om oss. Världen känns främmande och olik det man är van vid och ens tidigare erfarenheter och kunskap räcker inte för att förstå eller hantera en kris man hamnat i.

Är vi i kris fungerar verkligheten inte längre, och tryggheten vi vant oss vid finns inte längre där.

Vi kan alla hamna i kris. Men vad är då en kris? Kan man egentligen definiera vad kris är för någon annan än sig själv? Livet är ju för övrigt fullt av kriser. Så brukar man i alla fall säga. Och visst är det så, för förändringar och förluster finns med som given del av livets uttryck. Upplevelsen av en kris är emellertid helt individuell.

Det finns kriser som vi alla får information om. De ”stora kriserna” som media rapporterar om. Exempel på dessa kriser är tsunamin i Thailand, Estoniakatastrofen, Göteborgsbranden, terrordåd och krigshändelser. Vid sådana katastrofer berörs de flesta och förstår att de som drabbats är i kris och behöver få förståelse, stöd och hjälp med krishantering.

Vid sådana kristillfällen sluter samhället ofta upp. Krisgrupper finns där, psykologer. psykoterapeuter, Svenska kyrkan och andra erbjuder stöd och krishantering till grupper och individer som drabbats. Det är bra. Flera personer som varit med om tsunamin har nu när det gått tio år modigt trätt fram och berättat om livet efter katastrofen och om den hjälp de fått.

De små vardagskriserna

Så finns det de ”vardagliga katastroferna”. Små tsunamis med vågor tillräckligt kraftiga för att kasta omkull en och rubba en ur fattningen. Vid alla katastrofer finns en upplevelse av oförståelse och smärta. Det kan kännas fruktansvärt ensamt att vara mitt i en kris samtidigt som om världen snurrar på som vanligt. Oavsett den yttre situationen kan graden av smärta inom en person vara lika stark. Det är därför viktigt att respektera den drabbades upplevelse.

Man förlorar jobbet. Man själv eller någon närstående blir allvarligt sjuk. Gnagande ekonomiska problem blir för tunga. Någon man tycker om dör. Ens partner vill skilja sig. Det är mycket som kan få vår trygghet att rubbas. Det krävs inlevelse och förståelse gentemot sig själv och andra då vi aldrig riktigt kan veta när och av vad känslan av kris kan uppstå. Den kan komma smygande eller hastigt.

Kriskänslor kan också välla fram inom oss i vardagen vid tillfälliga händelser. Vi missar bussen, tappar plånboken blir missförstådda i ett samtal, man får en utskällning. I de här situationerna kan det gunga till under en tid men sedan hittar vi oftast tillbaka till vår inre trygghet och den akuta känslan klingar av. Ibland kan man behöva hjälp med krishantering utifrån.

De djupare livskriserna

I de kriser som går djupare tillhör det krisens karaktär att vi inte kan se hur vi ska kunna komma ut ur den. Man är mitt uppe i något oförklarligt nytt som högst påtagligt tar hela ens kraft och uppmärksamhet. Samtidigt kan vi kräva av oss själva att allt ska vara som ”vanligt”. Världen omkring oss ser dessutom ut som om ingenting hänt. Man ser folk som går till jobbet och lever sina liv som om inget hänt. Glappet här emellan blir lätt obegripligt stort. En stark känsla av tomhet, hopplöshet, ångest, kan finnas där. Oro, sömnsvårigheter, aptitlöshet eller tröstätande och många andra symptom är vanliga under en kris. Rädslan av att inte känna igen sig själv upptar tankarna.

Lika viktigt som den individuella upplevelsen av kris är det med respekten för de olika behov som finns för att hantera en kris.

Det finns mycket kunskap gällande krishantering som bygger på erfarenheter. De flesta kriser har till exempel ett likartat förlopp; Först kommer en chockfas, och efter den en reaktionsfas, en bearbetningsfas och en nyorienteringsfas. Men det är inte säkert att de följer på varandra, ofta kan det svänga en hel del mellan dessa tillstånd under den kritiska tiden. När och hur man närmar sig och vid behov pratar eller på annat sätt bearbetar de känslor som finns i dessa faser, kan se ut på många olika sätt.

En kvinna på radion beskrev att hon i sin pågående krisupplevelse inte alls kunde prata om det som pågick. Känslan inom henne var så stark att den blev som bortdomnad. Just nu kunde hon inte närma sig det smärtsamma som drabbat henne. Tiden för bearbetning och nyorientering kan se olika ut.
[konv-knappar]

Kräv lagom mycket av dig själv

Det är väl känt att de flesta blir hjälpta av att kunna dela sin upplevelse med någon. Att sätta ord på sina känslor är en väg, att ha någon som lyssnar. Att på något sätt uttrycka det som pågår inom en genom kan bli det som steg för steg för en ut ur krisen. För vissa kan det läka att vara i naturen, röra på kroppen, måla och skriva av sig.

Det är viktigt att inte kräva för mycket av sig själv under den tid man behöver hantera en kris. I det kaos man kan uppleva mitt i krisen är det stödjande att försöka upprätthålla några grundande vardagliga aktiviteter. Det kan vara svårt att mitt i krisen förstå varför man ska göra någonting, men att fortsätta utföra rutiner har sin funktion. Det verkar som en motvikt till det förvirrade tillståndet och blir till en påminnelse om hur vi brukar fungera.

Det finns kristillstånd då ingenting fungerar. Vad man än gör finns de plågsamma tankarna och känslorna där. Det är då viktigt att söka akut hjälp via vården.

När ska man be om hjälp?

I de flesta mer djupgående kriser är det bra att söka professionell hjälp. Psykoterapi eller psykologisk hjälp enligt olika metoder är verksamt och kan vara till stor hjälp. De flesta behöver hjälp och stöd att sortera i det som pågår, stötta genom det som känns otryggt. Stå bredvid, aktivt lyssna, bekräfta och framför allt förstärka egna resurser och inge hopp om att det går att ta sig igenom krisen. Att det finns ett liv på andra sidan krisen.

Att söka professionell hjälp kan också vara nödvändig om ens personliga nätverk och närstående inte har de resurser som behövs för att ge stöd. De kanske själva är i kris, kanske märker du att din kris sliter på dina relationer.

En man i kris
Att fortsätta med sina rutiner är en motvikt till det förvirrade tillstånd man kan hamna i under en kris. De blir till en viktig påminnelse om hur vi brukar fungera.

Sorg – en naturlig del av kris

Vid förluster och förändringar är det naturligt att känna sorg. Dock måste alla få närma sig sin sorg på eget sätt och med den tid det ska ta just för den personen. Sorg bör inte bearbetas förrän den själv vill, säger en del. Vi måste vara redo.

Sörjandet är en viktig del för att kunna komma vidare. Att bli bekräftad i sitt behov att få sörja kan underlätta i processen. Att någon som kan lyssna är där, förstår och reflekterar utan att bli rädd, kan vara ett stort och viktigt stöd för att kunna gå vidare.

Efter en tid kan man steg för steg börja bygga upp sig själv i egen takt, prova metoder som passar just för en själv att hitta tillbaka till sin stabilitet.

Livet blir på ett nytt sätt

Med lyhördhet för sig själv och med rätt stöd och hjälp går det att ta sig igenom kriser. Det akuta skälvande som upptog hela ens kraft kan landa och bli till en upplevelse som integreras in i det övriga livet. Det är inte bara en klyscha att en krissituation kan leda till utveckling.

De flesta som berättar om sina genomlevda kriser tycker att det var svårt eller mycket svårt under själva krisen men kan i efterhand se att de ändå har fått något med sig av dessa upplevelser. Det går att komma tillbaka till stabiliteten, nu med nya erfarenheter med sig. Livet blir inte helt detsamma, det blir på ett nytt sätt. Många kan till och med beskriva det som om livet blivit rikare, mer vidgat.

Vissa bestiger Mount Everest och blir hyllade. Att ta sig igenom en hantera en kris kan vara som den inre bergsbestigningen som förtjänar att hyllas och respekteras som en bedrift även om inte världen känner till vilka steg man tagit.

Stöd i att hantera en kris

Hör av dig till oss för att fråga om råd för din situation. Ring 08-684 41 444 eller använd vår kontaktsida där du också kan boka tid direkt.

Av Karin Holgersson, psykoterapeut den 10 april 2015. Uppdaterad 17 maj 2018.