Online-terapi har potential att förändra psykoterapibranschen i grunden. Björn Granberg skriver om utmaningen men också om att den utvecklingen är nödvändig.
Online-terapi eller nätterapi som det också kallas, förknippar många med Stockholms läns landstings forskningsprojekt kring internetpsykiatri på Huddinge sjukhus. Ett lyckat projekt som resulterat i att man nu erbjuder tre olika former av självhjälpsprogram mot social fobi, depression och paniksyndrom.
Programmen har utformats som textbaserade övningar och frågor som patienten får via mailkontakt med en särskilt tilldelad psykolog. Programmen följer en fast struktur och man skulle kunna kalla denna form av online-terapi för brevterapi med stram kbt-inriktning.
Att privata psykoterapimottagningar erbjuder nätterapi är än så länge ovanligt och Dininsida är såvitt jag kunnat se en av de få mottagningar världen över som gör det på ett mer ambitiöst sätt.
Anledningen till det är att när vi startade Dininsida för drygt ett år sedan ville vi skapa nya vägar att nå klienter som vill gå i psykoterapi men av olika anledningar inte gör det därför att det inte passar dem eller inte är möjligt för dem att regelbundet träffa en psykoterapeut på dennes mottagning.
Landstingens nätterapi
När vi satte oss ner och tittade på hur det ser ut med den psykiska hälsan i landet blev det uppenbart hur stort gap det är mellan landstingens psykiatri och vanlig privat psykoterapi.
I det gapet hamnar en enormt stor grupp människor. Det är de som landstingen bedömer inte mår tillräckligt dåligt för att berättigas psykiatrisk vård, men som inte heller har råd eller möjlighet att söka sig till en privat mottagning. I denna grupp finns cirka en miljon svenskar som lider av depression, social fobi eller panikångest. Det är just denna grupp som landstingens nya program för nätterapi riktar sig emot.
Frivilligorganisationer mest för ungdomar
Vad denna grupp idag har att välja på är organisationer som Lucasstiftelsen som kan erbjuda subventionerad psykoterapi tack vare ekonomiskt stöd från Svenska Kyrkan. Det finns också flera frivilligorganisationer, men de riktar sig främst mot ungdomar, exempel är BRIS, Hopp, Mind, Wonsa, Tjejzonen och 1177:s hjälplinje.
Frivilligorganisationerna lever på filantropi och bidrag från kommuner och landsting, och eftersom behovet är så stort finns bara möjlighet att hjälpa de mest akuta fallen.
Kreativa lösningar
I en ledare i tidningen ETC beskriver Roya Hakimna detta problem som en klassfråga (Psykisk hälsa en klassfråga) 2 feb 2015):
Tänk dig att ditt liv hänger på att du får en ny njure och att du ser någon gå förbi dig i kön genom att betala ur egen ficka. Sådana berättelser kopplar vi till u-länder och USA, men inte till Sverige. Men när det gäller din psykiska hälsa så är det egentligen exakt så det är här. De rika har alltid kunnat betala för att träffa en psykolog medan de fattiga snällt får vänta i landstingskön.
Jag tycker det är synd att Roya Hakimna gör detta till en fråga om klass. Även om det ligger något i är sådan retorik sällan kreativ, snarare leder den in i låsta tankebanor som konserverar problem och befäster motsättningar. Istället föreslår jag att stridsyxan grävs ner, så att vi kan fokusera på att skapa nya lösningar och fler lösningar. Om de är privata, offentliga eller kollektiva kvittar.
En sak jag passionerat håller med henne i, är kritiken mot att landstingspolitikerna inte tar denna problematik på tillräckligt stort allvar. Just det understryks för övrigt i SvD idag (Vårdval stänger bästa stresskliniken) där man kan läsa att Stockholmslandstinget lägger ner Stressreheab på Danderyds sjukhus för att istället införa ett vårdval där ”nya mottagningar ska konkurrera om personer med betydligt lindrigare besvär.”
I samma artikel står att utmattningssyndromen står för cirka 12 procent av alla sjukskrivningar – så det är inget litet problem vi pratar om. Varför fick stressrehab inte vara kvar? Vad sparar man på att lägga ner den? Jag bara undrar.
Psykiska ohälsa av epidemisk storlek
Problemen tornar upp sig med andra ord och för oss på Dininsida är det lätt att få en känsla av otillräcklighet. Statistiken målar upp en bild av epidemiska mått och utöver det finns en glesbygds- och småstadsproblematik. Boende i småorter vill ogärna bli sedda på psykoterapimottagning. Rykten kan ju spridas och risken finns alltid att psykologen är bekant med någon man känner.
Språkbarriärer mellan svensktalade terapeuter och invandrade personer är ett annat problem. Behovet bland de invandrade är både stort, ogripbart och dessutom är priset för psykoterapi alldeles för högt för de flesta i denna grupp.
Utveckling av online-terapi
När vi satt med alla dessa insikter såg vi att en möjlighet att nå en större del av denna grupp vore att utveckla nätterapin. Med online-terapi via Skype och brevterapi skulle det gå att koppla samman klienter och terapeuter som annars inte når varandra helt enkelt för att avstånden är för stora. Vi insåg också att priset för online-terapi på sikt behöver sänkas rejält.
Men först och främst behöver vi utveckla nätterapin och fördjupa den, vilket betyder online-terapi med andra metoder än bara KBT, så att den kan vara en djupverkande och långsiktigt bestående behandling även vid mer komplicerad problematik.
Under året som gått har vi förutom vanlig samtalsterapi också haft parterapi online över Skype, vilket fungerar mycket bättre än vi vågade hoppas på. Vi har också använt metoden Lifespan integration terapi över Skype, och även det fungerar över förväntan. Lifespan integration är ny, snabb och långtidsverkande metod för mer komplex problematik än KBT.
Den försiktiga inställning vi själva hade mot onlin-terapi via Skype i början har bytts mot en övertygelse om att nätterapi via Skype är ett sätt som psykoterapi kan bli tillgängligt för ett betydligt större grupp än idag.
På Dininsida finns även terapeuten Karin Holgersson med över tio års erfarenhet från brevterapi på Nationella hjälplinjen. Tillsammans med henne utvecklar vi nu brevterapi så fort vi bara hinner. Här har det varit kraven på dataintegritet och kryptering av e-post som varit den största utmaningen för oss, helt enkelt eftersom vi inte har samma resurser som Landstinget, men vi är god väg att lösa även det.
Online-terapi viktig del av folkhälsan
I mars flyttar ett tiotal erfarna och mycket duktiga psykoterapeuter in i Dininsidas nya lokaler, för att ägna större delen av sin tid åt terapi i samtalsrum.
Det är bland annat med deras hjälp vi hoppas kunna fortsätta utveckla nätterapin. Förhoppningen är att vi med mottagningen som fundament på sikt också kommer att kunna förmedla nätterapi åt klienter över hela landet från terapeuter spridda över hela landet.
Terapeuter som vi, om allt går som det ska, kommer kunna ge stöd och utbildning i det vi just nu lär oss och utvecklar.
Själv är jag entreprenör och inte psykoterapeut, men jag förstår tillräckligt mycket för att förstå att nätterapin är det som måste utvecklas om det enorma behov av psykoterapi som finns i landet ska kunna mötas.
Jag skulle vilja se hela psykoterapibranschen förändras så att hinder som avstånd, språk, kostnader, metoder och kultur kan överbryggas så att alla de som behöver hjälp med sina problem också får det. När vi enskilda individer mår bättre gör också hela samhället det.
När individen fungerar bättre, fungerar allt bättre, och varje individ räknas! Alla ska ha rätt till psykoterapi. Det är den riktningen som får mig att älska vad Dininsida står för.
